Ja, vad ska man säga.
Det är definitivt ingen glad Tomas som sitter vid datorn just nu, inte det minsta.
Jag har minst sagt lite blandade känslor från tävlingarna i Tyskland, då sprinten var katastrof, och xc’t var helt okej..
Inför Sprinten var jag riktigt laddad, jag tyckte verkligen att det skulle bli galet roligt med en ”riktig” sprint för en gång skull, och såklart en internationell sprint. Tyvärr så fick vi bara två träningsvarv på banan innan, och när det är så små marginaler som det blir på lite mindre än 300m cykling finns det inte så mycket utrymme för misstag, och jag gjorde det gång, på gång, på gång under kvalet.
Trots misstagen lyckades jag kvala bland de sista som gick vidare och fick därför en väldigt dålig startposition i kvartsfinalen. Jag tyckte dock att jag kom iväg ganska okej på en tredjeplats, men den riktiga farten fanns inte eftersom det var första tävlingen, och när jag dessutom lämnade innern helt öppen när jag skulle ladda fart för att köra om tvåan tappade jag istället en placering. Jag försökte rädda upp det hela genom att passera båda två i varvningen men det gick åt pipan så jag fick rulla i mål som fyra, och därför utslagen…
Inför xc’t var jag inte alls laddad eftersom jag var så besviken över sprinten. Att det var blåsigt och regnigt gjorde inte saken bättre heller.
Jag och Krippe Kvist rullade in i startfållan helt sist och hade den absolut sämsta startpositionenerna som man kan ha, eftersom vi båda saknar uci-poäng.
Trots den dåliga positionen lyckades jag köra upp mig till en 19e plats redan under första varvet, bara några sekunder upp till en stor grupp som jag låg och jagade hela loppet men som jag aldrig kom ikapp. Under sista varvet lyckades jag plocka en kille till innan jag rullade in i mål som 18e på tävlingen.
Faktum var att benen kändes rätt bra, inga superben, men sjukt mycket bättre än under sprinten i alla fall. Även tekniken satt ganska bra, första xc-loppet för säsongen och i regn/hagel, och ändå kändes det kontrollerat och ganska snabbt över de få rötterna som fanns på banan, och i kurvorna, så det var helt klart ett plus!
Idag var det dags för första tävlingen i Sverige i år för mig, nämligen 1:a maj-loppet i Kvänum. Jag och John var och körde banan i lördags och jag tyckte jag hade rätt bra flyt, på en bana som man i stort sett aldrig har flyt på, då den är småstökig precis hela tiden, så jag tyckte att det bådade gott inför dagen.
Vi från cykelgymnasiet cyklade ut dit som uppvärmning och benen kändes väl ganska okej, återigen inga superben men inte katastrof heller, men inte hjälpte det.
In i startfållan ser jag att jag får stå i 3e startled, visst jag kan förstå att dem går efter rankingen sen tävlingen innan, det kan jag köpa, men när man kollar på skyltarna och dem egentligen bara går efter ordningen man anmälde sig i så blir man lite less. Man blir definitivt inte gladare av att dem flyttar fram vissa, och andra inte, och när man vill diskutera det med dem säger dem att det är en ”komissariefråga”, och han hade väl gått och gömt sig för inte syntes han till i alla fall.
Fick en ganska taskig start eftersom det var ganska mycket krångel då startloopen blir sjukt tight bara efter några meter, men jag gjorde några bra omkörningar och var uppe på 5e plats ganska tidigt och benen kändes fortfarande ganska bra.
Tyvärr kunde jag inte hålla rygg på Olof Jonsson som log 3a, och när Dennis Whalkvist senare ökade farten var jag helt död, det var precis som att någon drog ned en rullgardin, ingenting fungerade under sista varvet, och jag kunde till slut rulla in som en galet missnöjd 5a.
Det är så jävla tråkigt när det inte vill sig och man inte vet varför, men det är väl bara att bryta ihop och komma igen, nästa tävling är på lördag och söndag så jag får väl hoppas att man kan lyckas cykla lite snabbt där istället…
Blev ett ganska negativt inlägg, men det blir väl så när tävlingsdjävulen i en inte blir nöjd..
Efter sjukt många timmar i minibuss kom vi äntligen fram hit under tisdagskvällen. Autobahn med en minibuss som drar en släpvagn är väl inte speciellt optimalt om man vill blåsa på lite, så resan tog galet lång tid, men det var det väl värt hoppas jag, visar sig väl i helgen på tävlingarna!
Igår körde vi först ett rullpass för att få igång benen lite efter allt resande. Jag tror aldrig att jag har haft så dåliga ben, jäklar vad det slet att sitta ned i två dagar.
Vi rullade mestadels asfalt med inslag av någon stig, och benen bara skrek av syra trots superlåg fart…
Efter rullpasset åkte vi hem och käkade lite och laddade inför träningstävling med landslagsgänget. Banan bestod av en riktigt lång och brant uppförsbacke där man direkt på toppen vände och körde en sjukt rolig utförsbacke ner till mål/varvning.
Tyvärr valde min kedja att hoppa utanför stora klingan på vevpartiet på första varvet så att kedjan böjde sig, så det blev minst sagt ett kort race för mig. Försökte köra vidare och lyckades ta mig upp för backen en gång till, men det kändes ganska ovärt att ens försöka eftersom cykeln kuggade fint när jag tog i lite, så jag fick spendera resten av träningen med att kolla på när dom andra körde. Surt med tanke på att benen kändes rätt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, men det va väl kanske lika bra att det hände då istället för på lördag eller söndag….
Idag har vi kört ett fint distanspass på så sinnessjukt roliga stigar som Alexandra Engen har visat oss. Man blir minst sagt galet avis på träningsmöjligheterna dom har här nere, det går verkligen inte att jämföra med Sverige.
Det blev riktigt bra med höjdmeter på fina stigar som slingrade sig uppför bergen, och utförsbackarna ska vi inte prata om. Massvis med switchbacks som följdes upp med stenar och rötter i dess finaste form, helt perfekt med andra ord!
Jag drog en fin skrot ut i ett snår med brännässlor på ena stigen när det blev lite för mycket ladd för mig och Emil Lindhe. Jag följde även upp det hela med en ”nära döden upplevelse” i dh-banan vi avslutade passet med då jag missbedömde ett hopp lite, men jag lyckades styra upp det hela utan att vurpa när jag åkte rätt ut i skogen, vilket jag är rätt glad över, det hade verkligen kunnat göra ont, men nu blev det bara en fin pulshöjare istället som man kan skratta lite åt!
Resten av dagen har och kommer bestå av cykelvård,mat och sängliggande tsm med In Flames i öronen, alltså slappande när det är som finast!
Jag hade tänkt skriva om vad som komma skall lite tidigare, men då det som vanligt inte har fått fungera till 100% så fick jag klartecken för resan så sent som i lördags, och har därför väntat lite med att skriva, men nu är det mesta klart förutom packningen, och det ska bli förbannat roligt att få starta säsongen med en Bundesliga!
Det som har strulat lite är ett missförstånd mellan mig och personalansvarige på jobbet vilket gjorde att jag kanske inte skulle få ledigt för att åka iväg, men det löste sig som sagt så nu är det bara att packa och sen sätta sig i bilen i ett par timmar/dygn!
Det jag ska iväg på är i alla fall en resa som är ett samarbete mellan cykelgymnasierna och Landslaget, så vi är några stycken som kommer åka ner och bo med landslaget som redan är på plats, men tävlar för våra egna klubbar/lag, så vi kommer nog bli en ganska stor grupp där nere som kommer träna lite under veckan och sen tävla under nästa helg.
På lördag är det sprint, vilket jag mest ser fram emot då jag satsar lite mer på det, men xct på söndagen ska också bli sjukt roligt!
I skrivandets stund håller jag på att plocka ihop och städa lägenheten så att den ska vara ren och fin när jag kommer hem igen, sen ska jag iväg på lite ärenden och packa klart innan bussen som startade i Vansbro kommer förbi och plockar upp oss.
Jag hoppas att vi kommer ha Wifi där nere, annars så får vi väl gå iväg och snålsurfa på något, för minst en uppdatering ska det bli nedifrån Münsingen i alla fall!
// Tomas
Limmade lite Dugaster igår, så nu är det bara att hoppas på att dom sitter kvar också.
Hann tyvärr inte få lite findelar innan resan, men jag tror nog Ipsumen kommer vara snabb trots detta, som den står på bilden väger den in på 8,36 i alla fall!
Nu är halva påsklovet avklarat, inte för att det gör någon större skillnad förutom att det är mindre folk här, kan träna när man vill och slipper de få lektionerna jag i vanliga fall har, men det är ändå skönt att ha lite mindre att tänka på i alla fall.
De mesta av tiden går till att jobba och cykla såklart, men jag försöker hinna med lite ”sysslor” som annars har varit svårt att få tid/lust till, saker som skicka lite diverse paket/brev och slängt på sommardäcken på bilen är bara några av grejorna som jag äntligen fått tid till. Mindre måsten = lugnare vardag!
Det har blivit en hel del mtb-åka på senaste tiden, vilket aldrig är fel, speciellt när man har mr. Wengelin här nere att ”sparra” sig emot, även om man oftast är ganska chanslös.
Det är verkligen obeskrivligt hur skönt det är att redan kunna ha kört så mycket i skogen som vi gjort här nere, så det är väl bara att passa på att njuta trots att det är ganska kallt numera.
Igår passade jag även på att få årets första punktering också. Rocket ron + vass sten var ingen vidare bra kombination, trist eftersom däcket i stort sett var nytt, men det var bara att bita i det sura äpplet och beställa ett nytt, och då passade jag även på att beställa lite mer roliga grejor, bilder kommer direkt delarna sitter på cykeln!
Igår var jag även och hämtade ut lite kläder från Allebike/Sportful också, nämligen våra nya tävlingskläder vi ska ha under säsongen, och det fanns verkligen inget att klaga på, det kommer se riktigt stilrent och cleant ut. Jag ska försöka få upp bilder på detta i nästa inlägg!
Lite O´boy och mackor på det här så kanske man klarar av att åka lite smalhjuling med Wetterhall och Wengelin imorgon!
// Tomas
Tog mig tid att ta en bild på en lerig Allebike under träningen i förrgår, som vanligt, klicka på bilden för att den ska bli i sitt rätta format!
Imorgon är det tydligen dags att åka upp till Falun för att testa sig lite på Livi. För en gång skull känner jag mig faktiskt inte speciellt sugen på att göra testet, mest för att jag inte kan köra testet som jag gjort alla dom andra då jag inte hann sätta upp mig på listan tillräckligt snabbt för att få köra på morgonen som jag gjort två gånger per år sen jag började här, men jag tror det är bra att jag inte är så sugen då jag nästan varit lite väl överladdad alla dom andra gångerna. Denna gången ska jag bara fokusera på cyklingen istället för att tänka på att göra bra ifrån mig, tror det blir bättre så!
Det har blivit mycke mtb på senaste tiden, så allt är helt enkelt som det ska vara. Kan man köra i skogen så här tidigt på året ska man göra det, så vi tar varenda tillfälle som finns till att göra det, och det känns också, känslan i skogen sitter sjukt mycket bättre nu, vilket är skönt att känna redan i början på året.
Även helgträningen har bestått av mtb. Planen var att cykla ut till Kinnekulle på lördagen, men eftersom vädret var kasst körde vi på lite närmare håll, men det gjorde absolut ingenting, för både jag och Axel var på ordentligt lekhumör så det blev en hel del fina ställ och omkörningar i leran!
Igår däremot, då blev det Kinnekulle, och det är såna gånger man verkligen förstår varför man cyklar. Jag vet att jag har sagt det förr, men den som inte testat att cykla där är välkommen ner, för det är något man inte får missa som mtb-cyklist, så är det bara.
Jag, Axel, john och Gustav körde på under hela passet och hade förbannat roligt rent ut sagt. Visst, det var lerigt och tungcyklat, men på dom stigarna gör det absolut ingenting, för det är ren glädje rakt igenom!
Idag har jag jobbat, gått i skola, fått lite benmassage och spelat lite tv-spel, så jag får väl hoppas att det har varit en bra uppladdning inför morgondagen helt enkelt!
// Tomas
Här är en film från ett parti på kullen som kallas ”stentrappan”. Den är inte speciellt svår, men dom som väl har kraschat har både slagit sig själva och knäckt carbonramar och liknande, så den är lite halvläskig, så jag tänkte att det kan vara lite roligt att se hur det ser ut, även om filmen inte visar hur brant den egentligen är!
Jag kan ju helt klart säga att det INTE finns någon anledning att klaga nu när skogarna börjat tina fram på riktigt, trots snön som fick för sig att komma under natten till i torsdags.
Det känns riktigt bra att komma igång såhär tidigt med mtb-åkandet, det är minst sagt lite skillnad från förra året, så jag ser ett litet ljus i slutet på tunneln!
Det har som sagt blivit ett par pass i skogen i alla fall och det känns förvånansvärt bra i skogen faktiskt. I vanliga fall brukar man ju alltid känna sig lite småstel, men i år känns det som att det flyter på riktigt bra faktiskt.
I lördags tog vi min ”jas 39 gripen” och åkte ner till Alingsås för att köra lite träningstävling på en kort och rolig bana alldeles vid Allebike, och det var verkligen svinroligt att få känna på hur benen svarade när det blev lite mer gas ute i skogen. Visst, det kändes helt klart att tävlingsfarten inte finns än, men jag tycker att det gick helt okej att sladda runt i leran faktiskt!
Igår var väl raka motsatsen till lördagen, distans på smalhjulingen får verkligen humöret att sjunka så långt i bott som det bara kan göra, men det åtgärdades ganska enkelt idag genom ytterliggare ett mtb-pass. Denna gången på en bana som vi ännu inte hade varit ute på i år, och förutom ett par träd som vält och lite lera så var den lika fin som alltid. Både jag och Wengan bjöd på varsin relativt klantig vurpa, men det är väl sånt som hör till såhär i början, speciellt när det slutar med ett gott skratt!
Dags att smådö lite på soffan innan det blir dags för sängen. Jag hoppas verkligen på att det blir lite mtb-åka imorgon, för det känns verkligen som att man lär passa på att få igång farten i skogen nu när vi äntligen kan köra på ute på stigarna, i så fall ska jag försöka få med mig GoPron ut och filma lite, så kanske jag till och med lyckas fånga någon vurpa!
// Tomas
Inget seriöst, bara ett par klipp från första turen på min nya Allebike Ipsum i väntan på att gopron följer med ut!
Det blev en tripp upp till Härnösand i helgen, upp på lördag och ner tillbaka till Skara på söndagen, så det blev inte speciellt många timmar där uppe, men det var inte tanken heller. När jag väl var uppe på lördagkväll hade pappa lagat galet god mat, och inte smakade den sämre av att vara hungrig efter nio timmars resa heller. Speciellt inte med tanke på hur fruktansvärt många idioter till människor man hinner möta på tåget, det är obeskrivligt hur aggressiv man hinner bli, men det var väl ändå värt det hela!
Syftet med min lilla resa var att hämta min bil jag köpt, som också är anledningen till att jag valt att inte åka utomlands på läger i år, då jag tycker att jag har mer nytta av en bil så jag kan ta mig till tävlingar här i Sverige först och främst.
På vägen ner åkte jag även in i Mora och plockade upp mamma som är här och hälsar på lite innan hon ska upp och arbeta lite på vasaloppet igen..
Gårdagens träning bestod av lite intervaller på testcykeln. Normalt sett brukar jag vara sjukt seg efter en resdag, så jag tänkte att benen skulle vara helt förstörda efter två dagars resande, men det gick faktiskt helt okej. Visst, det var jobbigt, men jag lyckades hålla mig på samma watt som jag brukar göra på dom intervallerna jag körde, så det kändes bra mycket bättre än vad jag hade hoppats på!
Idag däremot var benen katastrof. Varje gång jag sätter mig på den förbannade smalhjulingen så är det något som inte stämmer (förutom bredden på däcken). Det känns inte alls bra, jag sitter skönt, men av någon anledning känns det som att jag inte får ut någon kraft alls i pedalerna, och det är inte speciellt roligt när man vet att man kan köra mycket mer än vad som presteras. Med andra ord, jag hade inte en chans mot landsvägsåkarna idag, så jag lär nog mäta cykeln jämfört med slaskmoppen och kolla vad som inte stämmer!
Nej, lite tv-tittande på det här och kanske något innehållande socker så kanske humöret blir aningen bättre, och förhoppningsvis benen också!
// Tomas
En bild på bilen, som är en Saab 9-5 Vector 2004. Jag kan verkligen säga att känslan av att ha sin ”första bil” är bättre än jag trodde, och det vill inte säga lite!
Finare bilder kommer när jag tvättat bort all skit som E4an gav den när jag tog bilden!
Under lovet förra veckan fick jag ihop riktigt bra med träningstid, ett par timmar mindre än vad jag hade som mål, men jag tycker ändå att jag fick till en riktigt bra vecka, och det känns skönt att ha gjort det, speciellt eftersom jag valt att vara kvar i Sverige istället för att åka iväg någonstans, och anledningen till det ser ni förmodligen här på bloggen under helgen!
Som sagt så har träningen flutit på bra. Vädret har äntligen vänt igen så den snön som kom under förra veckan har nu regnat/smält bort och plusgraderna har verkligen börjat infinna sig, och inte klagar jag över det. Det känns som att det inte är superlångt kvar innan det är dags att hänga undan slaskmoppen för att ta fram dom lite roligare cyklarna och börja träna på riktigt igen, dvs i skogen!
Men än så länge så kör vi på slaskmopparna, och så även i tisdags. Vi var ganska få eftersom ganska många inte hunnit hem från läger och liknande aktiviteter, men det gjorde bara passet hårdare skulle jag väl vilja påstå.
Jag hade ganska pigga ben till en början, men mot slutet blev det ganska segt faktiskt, är inte speciellt nöjd med hur det kändes, så jag får väl hoppas på att det bara var en dålig dag eller något i den stilen.
Igår satt jag på tcn och körde skiten ur mig på lite fyror, och de flesta vet förmodligen hur ”roligt” det är med såna, men det är bra skit, så det är bara att plåga sig igenom dom!
Här om dagen fick jag lite impulsbesök av brorsan också. Han var i Göteborg och jobbade och fick för sig att komma hit på lite övernattning, och med tanke på att han aldrig hälsat på här och vi inte ses så ofta så var det förbannat roligt att han tog sig tid och komma förbi, även om jag fick veta det 1,5 timme innan han kom hit!!
Nu sitter jag hemma och inväntar att det ska bli dags att äta lunch innan träningen. Det skulle heller inte vara fel om jag fick ett samtal lite norr ifrån som bestämmer om jag ska till Härnösand över helgen, men det visar sig väl!
// Tomas
Min trotjänare när de andra är iväg på äventyr och tv-spelandet uteblir!
Hittade en riktigt bra bild igår som Magnus Danielsson tog på mig under förra säsongen!
Inga kommentarer
